Förra söndagen: 22 km, sedan tvärstopp med akuta knäsmärtor.
I går: 28 km, inte en tillstymmelse till andra problem än vanlig trötthet när jag passerat vinterns maxdistans.
Däremellan ett besök hos naprapaten och några stretchpass.
Jag har tidigare i vinter och vår fått till enstaka långpass då knäna fungerat som de ska, så det är för tidigt att slå fast att naprapatbehandlingen är en succé, men känslan är god. Och det var på tiden, för maran börjar nu så smått att närma sig i kalendern och långpassen har varit alldeles för korta hela grundträningssäsongen.
28 km i går och nu hoppas jag kunna spänna bågen till kanske 32-33 km på söndag och ytterligare några km veckan efter det. Om det funkar utan att knäna protesterar är jag på banan igen. Annars börjar det bli lite kort om tid.
Totalmängden har ju däremot varit strålande i vinter, det är just de riktiga långpassen som fattats. Apropå mängd ser den här veckan ut att bli en riktig mängdvecka. I kväll har Gustav orientering så då kan jag förhoppningsvis klämma 14-km-varvet i Kinner. I morgon kväll blir det transportlöpning ut till just Kinner, knappt två mil, och efter att ha varit stugvakt på fritids vårhajk kutar jag tillbaka till stan efter frukost.
Kör jag en liten distanslunk på fredag och sedan 30+ på söndag ligger det färska mängdrekordet 117 km i farozonen. Gött.
Det låter som du spänner bågen ganska hårt nu, fortsätt i den här stilen och 2 timmar på lidingöloppet blir utan problem.