2014 var andra året för mig som aspirerande triathlonelev.
Inte föra att jag har någon direkt lärare mer än verkligheten men jag vill absolut
inte kalla mig triatlet det vore aningen förmätet gentemot de som vaktiskt kan
utföra sporten utan att förpassas till skamvrån. Början av året tränade jag på
bra. Det var mycket cykeltrainer och sedan lite blandat, Förberedde mig för
halvvasan. Hände egentligen inte så mycket fram till slutet av februari. Hade
bra träningsdiciplin och fokus lång på mängd och längd.

Sen kom årets första tävling. Halvvasan. Hade aktivt valt
bort fullängdaren på 9 mil eftersom jag har en historia att inte kunna gå i
mål. Nu skulle jag äntligen ta mig till Mora. Få glida segervisst förbi Zornmuseet
och triumferande korsa mållinjen, jag menar 4,5 mil har jag ju kört varenda
gång som jag försökt att köra öppet spår… piece of cake.. eller?

Vädret som bjöds var inte till min belåtenhet men det är ju
lika för alla men att åka genom smältvatten är ju ingen höjdare.

De två första milen gick riktigt bra. Höll i princip tänkt hastighet,
jag hade med lätthet stuckit ifrån Pauli, han var nu säkert långt bakom mig. Fic
i mig sport dryck och lite blåbärssoppa, nu var det dags för lite eregikick form
av en gel. Slurp. Och sedan glida vidare. Effekten blev den motsatta och vid
sista kontrollen var som en vistelse på Titanic, sjösjuka och totalt haveri…
eller magen vände sig in och ut i alla fall. Jag var löjligt nära att ge upp
men, så nära att fotografen som tog bilder på hurtiga skidåkare hoppade över
mig… Gjorde att antal besök vid sidan om spåret innan det vände. Och helt
plötsligt hade kroppen lite kraft igen och jag tog mig i mål på några sekunder
under 5 timmar. Men jag tog mig i mål. Slagen av Pauli med 10 minuter.

Beslutet att inte åka öppet spår togs direkt och jag kommer
göra ett nytt försök på halvvassan 2015 denna gång utan magproblem.

Efter det var det bara fokus på Triathlon Nu skulle den
olympiska distansen klaras av. Eller krossas här skulle det springas under
timman och cyklas i över 30km/h och simningen den skulle klaras av fort och
lätt. Löpningen gick allt bättre. Timmålet var nära cyklingen inga problem och
simningen utvecklades i takt med tiden.

Sen började knätr strula och fick även smärtor i vävnaderna
på magen. Hopp fick bli mer fokus på cykel och sim.

Märkte dock snart att jag inte förbättrade mig som jag tänkt
mig men man får ju alla platåer och jag kan 
ju inte räkna med att min kurva kommer vara spikrak hela tiden

Sommaren kom och det blev allt mer öppet vatten simning, en
aktivitet jag känner allt mer kärlek till.

Juli dags för att få kvitto på allt slit, den sköna lilla
tävlingen UTGP i Uddevalla en perfekt upptakt med 500m simning 14km cykler på
grusväg med Mountainbike och 5km löpning på en rätt kuperad bana. Här skulle
krossas rekord simningen var jag bättre på lika så cyklen, löpningen lite
oviss. Men såklart skulle jag kunna springa under de 34 minuter jag gjort året
innan.

Det var varmt denna dag men sträckan var så kort att det
skulle väl inte spela någon roll. Vådräkt på och la mig tidigt i vattnet för
att svalka av mig. Startskott. Rusning första 25 sedan lugn och fin simning.
Navigerade som en kratta och kom säkert upp 30sekunder efter ledaren, som jag
slog året innan (då pratar vi simmomentet). Å andra sidan navigerade jag som en
potta skit, detta kan bli mycket bättre. 16 sekunder långsammare tid än 2013
men då simmade vi kortare sträcka så totalt sätt var jag snabbare i simningen.

Lika jäkla flåsig när jag kom upp ur vattnet som vanligt.
Iväg på cykeln Började tappa direkt ungefär som året innan. Trodde att jag skulle
prestera mycket bättre men konkurrenterna bara flög förbi precis som året
innan.

Dock blev sluttiden över 3 minuter bättre på cykeln.

Sen kom akilleshälen löpningen i 3km gick det bättre en 2013
sen tvärdog jag. Var helt slut och totalt överhettad och jag tappade 1,5
minuter på de sista 2km vid 1.8 km kvar sprang Pauli förbi men även han var sliten.
Merparten hade faktiskt sämre löptid 2014 mot 2013.

Det var inte riktigt det kvittot jag hade velat ha. Men min
träning hade ju fokusert på längre distanser. Så farten skulle jag ju inte ha. Men
ändå.

En vecka innan nästa triatghlon som skulle bli den olympiska
debuten upplevde jag nog sommarens träningshöjdpunkt. Ett simmarathon på nästan
en mil. En fantastiks naturupplevelse som gav stor tillfredställelse.

Helgen efter begav vi oss upp till den charmiga lilla orten
i närheten av Töreboda som heter Lyrestad, här glider Götakanal lugnt igenom
och bara upplevelsen av att se en stor kanalbåt glida igenom är rätt mäktig och
smått surrealistisk.

Tävlinge började med att bli förskjuten flera timmar
eftersom Juno inte behagade passa tiden. Så klart var jag nervös jag hade ju
inte kört en så lång triathlontävling tidigare.

Tillslut fick vi starta och temperaturmässigt var det bra då
den tunga högsommarvärmen hade börjat dämpas. Simningen blev helt feldisponerad
men jag försökte ta det lugnt. Simmade säkert 2 minuter sämre än planerat och
blev lite sliten. Sen iväg på Cykel. Här nådde jag mitt mål på över 30km/h medelhastighet.
Jag hade nu 3 minuter till godo på Hammarström och ca 14,5 på Pauli. Hammarstöm
spran om mig efter sisådär 2.5 km vilket jag i princip räknat med. Höll ändå
ihop löpningen hyggligt i 4km. Sen fick jag börja gå, växlade gång och löpning
om vart annat men det blev allt mer gång. Började mp lite illa. Tillslut kunde
jag bara gå Pauli sprang om mig efter ca 6 km. Tack och hej. Hade jag sprungit
som jag kan hade det blivit lite strid. Nu blev jag krossad med nästan 9
minuter. Och 24 minuter av Hammarström.

Spurtade sista 100 metrarna för att en kille inte skulle
komma om mig. Sen låg jag i frossa och kräktes i flera timmar. Fick ha hjälp
att köra hem bilen av Honken som så ädelt supportade mig.

Semester kom och vi drog till Östkusten Tränade på bra och
la upp strategi för Västervik

Lugn simning, lugn cykel och ta mig runt med löpningen.

Åter igen en varm dag. Trevligt umgänge, simmningen blev
lung upp u rvattnet som total 8:a 4 i motionsklassen (3 minuter efter ledaren),
troligen var distansen kortare än 1500m för annars skulle jag kunnat göra en
Ironmansimning på långt under timman och det kan jag inte…. Än

Satte mig på cykeln och trampade iväg. Förtog mig inte och
höll modiga 29km/h. Hade nu halkat ner till 35:e platts och tappat 11 minunter
på ledaren och dragit ifrån Hammarström med 1 minut men tappat en minut på
Pauli som nu var 9 minuter efter mig. Löpning 4 km sen var det kört. Ville inte
kolappsa som jag gjorde i Lyrestad så det blev 6 km traskande. Men jag kom inte
sist J
11km på 1:36 är inte jättebra J bara 30 minuter för långsamt.

Hösten är väl nite hellr så mycket att skryta över, inga
tävlingar och inga överskaninger.

Mer än återkommande knäproblem och något mindre träning än
önskvärt,

Summering

50h mer träning än 2013

Simmat cyklat och sprungit nästan 400mil och 50 mil mer

9 av 12 månader har jag tränat mer än 2013

Trots alla debackel är jag nöjd med mitt 2014

Nu börja siktet på Halv Ironman