Nu är det verkligen vår ute. Senast jag sprang den här rundan så här fort var för några år sen, inte långt före Stockholm Marathon. Det året sprang jag maran på strax över 5 timmar. Men då sprang jag rundan med fart i åtanke, jag pressade farten lite och fick anstränga mig lite. Idag sprang jag lätt och ledigt och funderade på annat eftersom det skulle vara en sån dag.
Regeln för dagen var “lätt” och jag hade bestämt mig för att inte jaga på förrän jag passerat SEB. Innan dess fick det inte bli jobbigt. Punkt. Det blev det inte heller och sista biten hem var bara rolig, lite fart var bara skoj och jag kände mig verkligen som en gasell när jag kom farande på slutet.
Tänk vilken skillnad ändå, jämfört med igår.
Drabbat sambon på väg till jobbet. Så där lagom kul. Hon jobbar dygnspass och sen vet hon att hon får gå hem eftersom cykeln är paj.
Ush, det är inte roligt! Särskilt inte om man har en tid att passa och verkligen inte har tid med sånt!
Är hög tid för gruset att försvinna. Redan blivit två punkteringar den här våren!
Ja, det var en underbar vårdag. Snacka om att solen knaprat i sig isen, den är nästan helt borta på gatorna nu och ligger bara kvar under broar i skuggan och på andra lite svalare ställen. Snart börjar man väl se Broddway-maskinerna ute och sopa grus och då är det verkligen vår 🙂
Härligt!!! löparglädje i bästa form!