Sitter och glor dumt på siffrorna. Vad var det som hände egentligen?

Jag gav mig ut med vagnen, väl medveten om hur mycket jag tränat. Avsikten var ett lugnt pass, en jogg.

Vad var det som hände egentligen? Hur kunde benen göra en override på master controllern på det viset?

Så kan det gå när man springer på känsla.

Glor dumt. Jag kände ju att det gick tungt, att jag hade hög puls. Skyllde på tid i månaden, på kalorirestriktioner men inte på tempot. Försökte låta bli att tänka, hade fullt upp med att springa. Börjar jag tänka börjar jag känna och då kanske jag kommer på saker jag inte vill veta förrän efteråt. Som hur jobbigt det är eller hur fort det går. Dottern i vagnen pep lyckligt och brummade. Imagine Dragons på telefonen fick högtalaren att skramla “What ever it takes”, en av mina favoriter men jag kunde inte nynna med som jag brukar. Det borde också skvallrat om hur fort det gick.

Enda gången jag sprungit denna rundan fortare var utan vagnen, så det blir personbästa om man ser det på det viset. Vagnen sänker farten en del, vare sig jag vill det eller ej. Mindre nu än tidigare, tror styrketräningen påverkar det kraftigt.

Det kommer att bli spännande att springa naturmilen nästa gång, när jag känner mig redo för den utmaningen. Just den rundan kräver lite uppladdning mentalt först.

Fast nästa löprunda är ett lite längre pass på cirka 14km. Jag har ett hum om vart jag kan springa tror jag. Än så länge är långpassen ganska måttliga, det är när de närmar sig 25-30km jag inte vet vart jag ska springa om jag inte vill springa flera varv. 

Men den dagen den sorgen.