I lördags var det en supertrevlig träff på Café Karla, som jag aviserat att jag skulle springa hem ifrån. Det gjorde jag också, men mitt lokalsinne gav sig till känns så jag sprang åt helt fel håll. Trots att jag tog mig god tid innan jag började, funderade och kollade runt noga noga. Nästan precis 180 grader fel blev det.
Nå, jag trasslade mig fram till Hagaparken och genom Solna istället. Inte helt bekanta marker, jag har gått där några gånger bara så det blev lite nya vyer. Det blev dessutom nästan 6km kortare än jag hade tänkt mig, men på sätt och vis var det väl tur för knappt 200m från min “hemmalyktstolpe”, den jag alltid stoppar klockan vid, högg det till i foten, inne i mellanfoten kan man säga. Inte hålfoten, utan högre upp, inuti på något skumt sätt. Samma fot som jag alltid har bekymmer med förstås, vem hade trott något annat? Jag modifierade löpsteget lite och fortsatte, och stannade ganska snart efter det och tänkte inte mer på det. Det var bara det där enda, inte särskilt allvarliga hugget.
Hela söndagen däremot blev jag påmind om foten, och vad det än är så är det lömskt. Det känns inte jämt. Men när det känns är det som ett riktigt skarpt hugg. Min första tanke, som alltid väljer det värsta jag kan komma på, var stressfraktur. Men borde inte en sån kännas i varje steg, inte bara vart 20:e eller så? Jag vet inte, jag har aldrig haft en fraktur av något slag, det är jag alldeles för försiktig (feg) för och jag har haft en sagolik tur.
Hur som helst får jag se, idag har foten inte huggit en enda gång än men jag har inte heller försökt provocera den. Det som gör mig mest bekymrad är att det inte gör ont i vila, alls. Hur ska jag då veta när jag vilat klart foten? För jag hade ju givetvis tänkt vila bort smärtan, och sen börjar springa försiktigt igen. Jag kan cykla medan jag låter foten vila, eller styrketräna allt som inte involverar foten. Så det råder ingen brist på sysselsättning. Men utan en smärtsignal som kompass s a s vet jag inte när jag vilat klart. Vilket dilemma…
Nästa vecka kommer dessutom att bli början på en väldigt intensiv skrivperiod för min del, men det är övergående. Jag behöver sitta ner och grotta ner mig i en del texter som ska vara klara före den 30 november.
Överväger några andra saker det skulle kunna vara som jag ska ta med i tankarna när jag går till Access Rehab:
* överansträngning – jag har en tendens att inte vilja rulla över stortån, det gör ont. Vårdcentralen “hittar inget fel” på stortån, så jag har inte någon diagnos på den. Inte för att de letat särskilt noga… Men det har inte varit ett problem hittills, inte ens när jag sprang 100km, inte ens när jag körde 10-12 mil i veckan, så varför det skulle bli det nu..?
* Terränglöpningen – jag vet att jag snubblade och trampade rätt snett i torsdags. Jag klev även på en del rötter och skit, som gjorde ont och gick över. Då sprang jag i mina inov8 212, lätta och låga.
* gammalt trauma – när jag tränade kampsport för länge sedan skadade jag fötterna titt som tätt. Det är f ö samma fot som jag stukade för några år sedan. Är det något gammalt som gör sig påmint?
* plattfoten – har det med min plattfot att göra på något vis? Det är samma fot som är plattfotad nämligen.