Jag blev huxflux erbjuden en plats till SMIR2019 onsdagen innan loppet skulle springas. SMIR(Stockholm Multi Island Run) är ett löparäventyr ute på Stockholms Skärgård, där man springer i lag om 2 personer. I lag tar man sig över 8 öar under en dag, med en total ultradistans på 75km.

Eftersom att jag hade antagit en utmaning på Facebook som går ut på att springa ca 500km i juli så hade jag redan avverkat 6mil denna vecka och alltså inte direkt vilat mig i form. Men jag åkte upp till Stockholm på fredagen och var uppe vid ca 21 på kvällen, tog en burgare på MAX och gick och la mig, då klockan var ställd på 04:30.

Båten gick 06:00 från Nybrokajen och vi tuffade ut i Stockholms Skärgård, mot Arholma som var första ön. Jag och min lagkompis ingick i Team Draken som tävlade i mixed. Vi kom överens med ett herrlag om att vi skulle se till så att alla skulle stå som Finishers när dagen var slut!

Arholma:

Vi blev lite försenade till första starten, men när starten väl gick så var det skönt att få springa igång och det rullade på bra och vi klarade tiden med god marginal.

Rådmansö:

Då min teamkompis var duktig på orientering skulle vi ta denna ö med en genväg genom skogen. Vägen blev kortare men terrängen var lite svår, då ön blev hårt drabbad av en viss höststorm… Men vi tog oss i mål med god marginal även på denna ö.

Yxlan:

Yxlan var en ö som blev som en ren transportsträcka. Det rullade på bra med härligt snack mellan andra löpare.

Möja:

När jag sprang SMIR förra året så irrade vi oss vilse på denna ö och fick springa i panik sista biten. I år orienterade min lagkompis oss rätt, så vi kom i mål med de snabbaste lagen som sprang betydligt fler kilometer än oss.

Runmarö:

Starten gick och då tog vi återigen en genväg genom skogen och var ca 500m före alla andra vid starten av ön. Men en i herrlaget började tappa tempo här, då han inte hade vanan för längre lopp. Men vi peppade varandra, hjälptes åt och tog oss i mål med god marginal även på denna ö! Hade nu släppt tanken på att bli det snabbaste mixed-laget, för att istället se till att få hjälpa det andra laget i mål på Utö.

Nämdö:

Ännu en ö som var som en transportsträcka inför det riktiga slutprovet ute på Ornö. Då energin och kroppen började ge med sig för en i herrlaget, så körde de med lina i mellan varandra för att hjälpa till med tempot. Vi tog oss i mål med lite mindre marginal ,men ändå med tid kvar.

Ornö:

Det var dags för “sista” ön, så klarar man Ornö är man en finisher! En tuff ö att springa på och eftersom att vi visste om att våran kamrat i herrlaget inte kommer orka hålla tempo, så behövde vi ta en genväg rakt genom skogen. Vi hjälptes åt att dra, eftersom att alla SKA ta sig i mål. Vi låg på gränsen inom tidsramen för denna ö som vi hade 95min på oss att ta oss igenom. När vi väl kom in i skogen så var det är dags att orientera, en väldigt tätt snårig skog och benen är inte fina idag…

Men när vi väl tog oss igenom skogen så kom vi ut till asfaltsvägen som leder ner till båten. Med ca 400-500m kvar hördes båten tuta 4ggr, vilket innebär att den avgår om 3min. Vi tog oss i mål med någon minut till godo och all fyra är Finishers!

Utö:

På Utö tog vi en segerbild på alla deltagare som hade klarat alla öar, innan vi gav oss iväg på en stel 4km-tripp till bryggan på Utö.

Jag summerar SMIR2019 med att jag inte tog ut mig allt för mycket, men istället fick hjälpa andra med att ta sig i mål och pressa sig. Det är inte alltid vinna som gäller, särskilt inte på  äventyrslöpningar som SMIR.

/Andreas Ahlin