Det har blivit en riktig Gott&Blandat-påse med lopp i augusti och september! Med alltifrån utmaningar som BAMM och Stockholm Triathlon till Tjejmilen och Köpenhamn Halvmarathon. Att köra många lopp behöver inte alls slita på kroppen om man har ett genomtänkt träningsupplägg med ett tydligt och långsiktigt mål.

Inför varje nytt år bestämmer jag mig för 1-2 stycken A-lopp, 2-4st B-lopp ett gäng C-lopp. A-loppet är mitt huvudmål som jag tränar mot långsiktigt, så som Stockholm Marathon var i år. B-loppen vill jag också gärna prestera på, men de betyder inte lika mycket utan det handlar ofta om ”träningslopp” inför det stora A-loppet. Så ett B-lopp kan t.ex. vara att testa formen inför maran genom att springa Kungsholmen Runt eller Göteborgsvarvet. C-loppen är lopp jag kör för skojs skull, helt utan någon press på att prestera. Ofta ett lopp jag inte har kört innan som vore kul att testa på, som BAMM eller Salomon27K.

Oavsett om det är ett A, B eller C-lopp så vaknar tävlingsdjävulen i mig i 9,9 fall av 10. Så varje gång jag ställer upp i ett lopp vet jag att det kommer att bli ett riktigt fint tröskelpass! Och förutom att det blir riktigt bra träning så tycker jag det är riktigt kul med lopp! Att träffa peppade löpare, inspireras av eliten, känna nervositeten, adrenalinet och all som hör till Race Day!

Förra helgen sprang jag Stockholm Halvmarathon. Ett spontant C-lopp, som jag såg som ett lite tuffare träningspass inför Köpenhamn Halvmarathon. Jag brukar oftast ha en plan för vilken fart jag ska försöka hålla under ett lopp, men den här gången bestämde jag mig för att testa att springa på känsla istället. Mitt PB på halvmaran var 1:35:51 från Göteborgsvarvet 2018, så jag tänkte att jag borde landa på 1:40-1:45 om jag tog det lite lugnare än vanligt.

Foto: Stefan Lindbohm

Jag följde planen i alla fall 19 av 21 km, då jag inte kunde låta bli att trycka på de sista 2 kilometrarna när det var lättsprunget och jag fick sällskap av en löparvän från Ssideline City Run Club. Men hela loppet valde jag att ignorerade kilometertiderna som klockan gav och istället försöka ha koll på pulsen, så den låg under min tröskel. Ett upplägg som resulterade i att jag finslipade PB:t ner till 1:35:22! Oväntat och inte riktigt enligt plan, men ett kul formbesked!

8 dagar efter Stockholm Halvmarathon var det dags för Köpenhamn Halvmarathon i söndags. Gränsfall till lite för kort återhämtning mellan loppen, men jag såg till att trappa ner träningen ordentligt dagarna innan. Så pass bra att min Garminklocka berömde mig med träningsstatus ”Peaking” när jag vaknade upp på Race Day 😉  Så bra träningsstatus, bra sömn, bra löpväder… Allt stämde i söndags morse. Därför tänkte jag försöka mig på sub 1:30, vilket skulle innebära en snittfart på 4:16.

Det var riktigt trångt i startområdet och det blev lite stressigt att hinna fram till rätt startgrupp. Inte så konstigt om man kommer 10 min innan start och det är 25 000 löpare som ska starta samtidigt… Men hamnade längst bak i startgruppen för sub 1:30 tillsammans med ett gäng löparvänner från Ssideline City Run Club som skulle gå för samma tid som jag.

Startskottet gick och vi drog iväg! Trots att det fanns både officiella farthållare och ett gäng Ssideliners som skulle gå för 1:30, så valde jag att springa själv för att hitta in i loppet och slippa trängseln. Det kändes riktigt bra första 5km, som gick enligt plan med kilometertiderna: 4:11, 4:12, 4:14, 4:18 och 4:23. Det var platt och lättsprunget, men efter 7km började det redan kännas tungt i kroppen. Bestämde mig för att slå av på farten och fokusera på att hålla pulsen stabil kring 180(där jag vet att jag kan ligga och pusha under en halvmara).  Men att ligga precis kring/på sin tröskelpuls är riktig gambling, så jag visste att det fans en stor risk för att vägga om jag bara tryckte på något för mycket.

Foto: Stefan Lindbohm

När det var som tyngst kom jag ikapp min klubbkompis Inez som hade samma känsla som jag. Vi både hade gått ut för hårt och fick nu betala priset. Men vi peppade varandra att kriga på och inte ge upp, vilket gav lite ny energi att fortsätta. Det blev dock aldrig lättare utan jag fick slå av lite på farten hela loppet. Jag höll ändå ihop det någorlunda med följande 5km-splitar:

4:21, 4:32, 4:41, 4:45 och en sluttid på 1:36:21.

Exakt en minut långsammare än Stockholm Halvmarathon, trots en mycket lättare bana. Och känslan under Köpenhamn var mycket tyngre än i Stockholm med en snittpuls som var 10 slag högre. Så frågan är om jag borde ha passat på att trycka på lite extra i Stockholm när jag hade en bättre dag… 😉 Men jag får ändå vara nöjd med PB på både halvmaran och maran i år, även om jag inte har grejat måltiderna än. Det kommer fler chanser och Köpenhamn gav mersmak med sin platta bana och välarrangerade lopp. Så det kan nog bli en repris nästa år! Hur smidigt som helst att bara hoppa på snabbtåget och passa på att ha en härlig weekend i Köpenhamn.

Nu kommer jag ha fortsatt löpfokus i drygt en månad till inför Lidingöloppet och Amsterdam Marathon. Efter det kommer jag att lägga om träningen inför nästa års stora mål som är IRONMAN Kalmar!

Over & Out!

/Natta