April månad är snart
slut och nu gick vi in en lättare vecka. Då passar det bra att
titta tillbaka på hur träningen har gått under april.

Vi började månaden
med tester och det innebär tröskelfarter. Cykel var först ut och
har som tidigare lite svårare att analysera men vad jag kunde se så
tryckte jag mer watt och kom längre på testet. Löptestet hoppade
jag över, kände mig sliten just då och visste att broarna runt, 5
km asfaltslopp i 7 deltävlingar startar i april. Kommer få många
tillfällen till test. Därefter följde lite basträning, det låter
kanske tråkigt men det behövs göras. Kontinuitet är viktigt i
triathlonträning. In i basträningen kom simtestet. Det kändes som
det var nyss så jag hade inte så stora förhoppningar att persa
igen. Fick pers som hette duga i mars. Måndagen 8 april var testet
tänkt med jag var sjuk den dagen. Hade haft magsjuka under natten,
så det blev en ofrivillig vilodag. Hade en konflikt med mig själv den dagen, kände mig frisk och sa att det var bara trams att vila. Mitt förnuftiga jag sa, dålig sömn, skit i kroppen, kan komma igen, så vila. Flyttade testet till fredagen i
stället och körde ihop det med ett annat simpass. Hade lite flyt
med att Peter, en kompis simmade i banan bredvid, blev så att han
drog mig lite i mitten av loppet. Så det blev pers med drygt 3 s. Nya tiden lyder 7:42:45, har tänkte under 7.40 denna säsong. 100 fr
lyckades jag komma under 1:50 så nu är tiden 1:49:29. Det är
riktigt roligt och det blir intressant se vilken tid jag kommer ha på
simningen på tävlingarna i sommar. Det som oroar mig nu är
faktiskt hur jag ska hitta igen vattenläget i våtdräkt. Sist jag
simmade i den i bassäng tyckte jag att jag halkade runt i vattnet
med den. Det brukar ta ett tag hitta igen tekniken. Efter
testperiod och basträningsperiod blev fokus brickpass. Ordet brick kommer från engelskans tegelsten, syftar på att benen känns så då man börjar springa efter cykel, men också på att man bygger ihop flera grenar. Man skulle kunna kalla det duathlonpass också. I alla fall blir det
mer tävlingsspecifik träning. Simmade t ex långt på fredagen ,
lördag kortare pass cykel i tävlingsfart och löpning i
tävlingsbelastning på IM. Just då sprang jag ett pass med AIK
löparna runt Flocktjärn 24 km.

Det var roligt, hade problem hänga dem i
början uppför backarna men efter ett par gel, blev jag starkare och
det var inga problem med varken tempo eller distans. Löparna, de bästa i alla fall, sprang i långpassfart, medan det för mig blir
tävlingsbelastning. Under påsken blev det också test av
tävlingsbelastning IM på de olika grenarna. Simning fulla
distansen, medan cykel och löpning på halvIM distans.  jag tyckte att det funkade rätt bra. Åter igen nöjd med simmet, cyklingen fattas lite högre fart för att jag ska vara nöjd, löpningen likaså och där känns det svårare att uppnå. Annandag påsk
fick jag ut en handfull cyklister att dela mina 4 timmar distans på
cykel, mycket trevligt. I och med att jag tränat så pass likt tävling har jag också
prövat ett lite annorlunda tänk kring nutrition. Jag dricker
sportdryck på cyklingen och inget annat. Förr har jag slängt i mig
någon bar, banan på cyklingen, druckit mer vatten, men nu alltså
mer sportdryck. Det innebär mer salt. Jag har nog druckit på tok
för lite sportdryck på IM tävlingarna på cyklingen, vilket kan
medföra problem på löpningen. Jag är inte riktigt van dricka så
mycket, så nu i april har jag ibland druckit upp halva
sportflaskan, när jag kommit hem och bytt om till löpning. Under de
längre löppassen har jag tagit gel. Många tycker kanske att det
ska man bara göra på tävling. Train low, compete high – var ju
rätt populärt för en par år sedan. Har fått tänka om, att
tillföra näring under träningspassen innebär snabbare
återhämtning och tränar som bekant en hel del. Har bara en
planerad vilodag per månad. Sedan får man testa om det är någon
turboeffekt i nutritionen man får i sig.

I april har jag också
sprungit två broarna runt tävlingar, hoppas det blir en på
valborgsmässoafton. Tiderna har varit allt annat än nära pers, men
man kan ändå se en förbättring sedan i höstas. I löpning får
jag verkligen se utvecklingen i små, små steg. Tålamodet tränas
lika mycket. Jag gläds över att jag springer hyfsat smärtfritt,
och farten har höjts men blygsamt. Det är bra för mitt
självförtroende att jag inte haft Strava förut om åren, för nu
får jag Stravapers på löpningen,även om jag vet att jag varit
snabbare förr. Det blir som en lite mätare på att jag faktiskt
utvecklas. Jag hade samma tid på båda Broarna men jämnare fart den
andra och flera segmentpers ändå.

När det gäller cykel
så känns det som jag blivit starkare. Backarna i Skellefteå har
blivit lättare. Nu kan jag känna lite mentalt när jag närmar mig
en backe, att nu blir det jobbigt, men när jag väl är i backen, så
är det mer – men jag är ju snart uppe på toppen av backen. Jag
kan också växla fart i en backe, öka i en backe. Förr var det
superviktigt att jag kom in på rätt växel i en backe för att jag
skulle ta den bra.

Man börjar vara lite
less på bassängen nu. Solen skiner ute och då vill man inte ligga
och nöta längder i baljan. Jag ser fram emot öppet vatten. Våren
verkar vara lite tidig så jag hoppas på andra halvan av maj i alla
fall. Det brukar inte gå simma så långa pass men i alla fall.
Klarade jag IM distansen i 13+ på Laponia så kanske jag har blivit
tuffare och kan tänka mig träna i kyligt vatten. Mitt simkort på
Edda (inte det i tfn) tar slut i början av maj, så då blir det nog
lösa engångs eller ett 10 kort, lär nog inte slippa baljan än
gissar jag.

Nu är det bara en
månad kvar så brakar tävlingssäsongen igång på allvar.

Jag hoppas på lite kul
träningspass, som duathlonintervaller med växlingsträning, annars
kommer jag nog göra det ändå. Tyvärr kommer jag nog jobba mycket
i maj, så nu kommer jag få vara noga med att planera, äta och sova
bra.

Det är roligt att det
snart drar igång i alla fall.