Jag är i en period där rena skitveckor varvas med rekord.

Förra veckans Gran Canariavistelse innebar en vecka på 117,5 km, mängdrekord med nästan två mils marginal. Veckan innan blev det bara 43 km (även om det också blev två timmars alternativträning på gymmet, så siffran ljuger lite) medan veckan före det var en stabil 8-milavecka. Nu verkar förkylningen ha satt tänderna i mig så denna vecka lär inte heller rosa statistiken.

Jag får se det så här: efter en höst- och vintersäsong då jag lyckats hålla mängden uppe på nivåer jag aldrig haft under lågsäsong tidigare befinner jag mig nu, i början av våren, precis där vid den berömda skadegränsen. Det vill säga, grundformen är i allt väsentligt strålande men det smärtar lite här och där, vilket indikerar att om jag bara spänner bågen lite hårdare så går den av.

Ett par djupa andetag. Var förkyld, ta det lugnt. En veckas vila är kanske, i ett något längre perspektiv, den bästa träningen just nu.