Det blev ohyggligt jobbigt idag, kroppen var inte alls med på noterna. Som att springa med betongskor, blybyxor och ankare släpades efter sig. Tänk vad dagsformen kan spöka ändå.

Det här passet vill jag helst bara glömma. 24km tog hela 2h 52 minuter att beta av, det är åtminstone 10 minuter långsammare än jag hade velat och en kvart långsammare än jag hade hoppats på.

Jag tittar hellre på hur hela veckan gick, det är lite tröstande att se att det blev 87,7km och snittfarten över hela veckan blev 6:32/km. Sammanlagt har jag lagt 11 timmar på träning den här veckan, och det trots att jag strök ett pass. Det är bra trots dagens magplask.

Imorgon är det vilodag, det ser jag fram emot. Det är en lätt vecka framöver, bara 3 löppass och 2 styrkepass, och inga ökningar, varken i vikterna, distanserna eller farten. Det gör inget om jag tar det lugnare, dämpar entusiasmen lite. Meningen är att kroppen ska återhämta sig, bygga upp sig och bli starkare.

Även veckan efter det, 17-23/3, är lätt med 4 tämligen lätta löppass och 2 styrkepass utan ökningar. Sen börjar det om igen, med nya tuffa veckor och nya
intressanta pass. Jag såg t ex att det kommer 2000m-intervaller så småningom.
Det är en intervallform som är jobbig, men mest beroende på att jag läste fel
förra gången, så jag körde dem i milfart när det skulle vara halvmarafart. Det var fruktansvärt jobbigt. 🙂

Men det ingår i uppgiften att man läser rätt och kommer ihåg vad man läst också. Annars får man skylla sig själv 🙂