Har gått och
grunnat på det här med simträning och upplägg av träningen. Jag
utger mig inte för att vara förståmigpåare här utan helt
subjektiva reflektioner. Förvisso har jag tre barn som tävlat,
tränat i bassängsimning. Simträning är inte särskilt likt
löpträning enligt mig. Visst det är jobbigt för hjärta och
lungor men det är också den största likheten. Jag är av åsikten
att man inte ska planera simträningsschemat på samma vis som
exempelvis löpning eller cykel. Ibland , rätt ofta, tycker jag
simning har mer gemensamt med att lära sig spela fiol än andra
sporter. Simning är verkligen ett övningsämne, ska övas ofta men
inte längre tid än att man ”spelar” rätt. Simning är så
mycket teknik och jag skulle nog faktiskt vilja påstå att det är
musikaliskt också. När jag lärde mig göra voltvändning, äldsta
dottern hjälpte mig, då gjorde vi precis som då man lär inte ett
svårt parti i ett fiolstycke. Man bryter upp det i små fragment och
bygger ihop delarna. Likaså när man övar simteknik i övrigt
också.

Mitt mål med
simningen, (är triathlet, siktet på halv/hel -Ironman) är att få
en högre grundfart. Triathleter simmar ofta testlopp på 400fr.
Därför försöker jag att lära mig hålla en hög jämn fart,
genom att simma mycket femtior och hålla dem på en jämn nivå. Jag
tror inte att det ger så mycket att simma t ex 200 och försöka
hålla. Det blir för långt, kommer bli trött, kommer tappa teknik.
Där har vi nyckeln tror jag till att utvecklas i simning. Man får
inte simma med dålig teknik för vi jobbar med perceptorerna i
hjärnan och då minns muskelminnet saker vi inte vill den ska
minnas. Tyckte det var hårt när min fiollärare sa till mig att
”-Spela alltid rätt!” . Lätt för han och säga men det är så
viktigt. Speciellt när man lär in något nytt, för gör man för
fort och slarvigt så man inte hinner med göra rätt, då kommer det
straffa sig storligen. För att få till ett inlärt fel till att bli
rätt kostar otroligt mycket energi och det är svårt att ”tvätta
bort”.

Min tanke med
upplägget och planeringen av simträningen är att försöka simma
ofta. Visst jag simmar distanspass också om än jag inte vet om det
ger så mycket. När jag planerar mina löppass, och jag är inte
särskilt unik, så blir det ett till två intervallpass i veckan,
där det ena har längre intervaller och mer inslag av backe, sedan
ett distanspass med lite fart och ett långpass med låg fart. I
simning tror jag mer på att köra serier, dvs intervaller av olika
längd. Det sliter inte lika mycket som i löpning. Man återhämtar
sig mellan intervallerna otroligt fort i simning. Tävlingssimmarna
behöver i regel bara tre andetag så är de på igen. Riktigt där
är vi inte i löpning. För att simma fortare en längre sträcka
måste man lära kroppen och hjärnan minnas farten, annars kommer
man förmodligen underprestera och simma rätt bekvämt. Det är
svårt simma fort. Bara för att man tar i dubbelt så mycket går
det definitivt inte dubbelt så snabbt. Därför tror jag att farten
måste läras in och bli till minne i muskler och hjärta.

Idag simmade jag
ett pass som jag tror var bra för jag tappade inte fart och inte
teknik. Jag brukar simma ungefär på 55 s mina femtior. (Jag vet,
barnen är nästan dubbelt så snabb, man är där man är)

Simmade efter
insim

10×50 st 1:10 ,
8×50 st 1:15, 6×50 st 1:20, 4×50 st 1:25, 2x50st 1:30 50MAX. Tanken
var att ju mer vila jag fick, ju fortare skulle jag simma. Riktigt så
blev det inte, för jag blev ju tröttare men jag simmade i stort
sett alla på samma tid. I normala fall brukar jag tappa någon och
börja simma över minuten för jag blir för trött. Nu höll jag
hela vägen och det tror jag var bra lärdom och att det ger mer
utveckling. Efter jag simmat en sådan här serie och ”grisat” på
lite, brukar jag ta en hundring eller två lugn simning där jag
kontrollerar tekniken igen. För det sista jag gör, vill jag inte
huvudet ska minnas några trötta armar eller dålig benspark, eller
halvbra rotation.

Vad vet väl jag
om jag är fel ute med mina tankar, är ingen simtränare, har bara
klurat en del och tänkt. Jag gissar en hel del men jag tror inte att
jag har så fel. Därmed inte sagt att man inte jobbar med perception
i vilken annan idrottsgren som helst. Man gör det även i löpning,
ja, vad som helst. Första gången jag började tänka i dessa banor
var när jag insåg att kommunens bästa fjärilsimmare, med något
undantag, kom från ”farmarklubbarna” med 16 m bassänger.
Fenomenet berodde på, vill jag påstå, att barnen orkade hålla
tekniken i 16 m men 25 blev för långt. Barnen som lärde sig
fjärilsim i 16 m bassäng simmade alltid med ”rätt” teknik.
Hjärnan fick ett bra lagrat minne. De barn som fick lära sig i stan
i 25 m bassäng orkade inte hålla i tekniken, simmade med dålig
teknik sista 10 m. Följaktligen fick hjärnan och muskelminnet ett
sämre minne. Nä nu har jag flummat nog om mysteriet med simning.
Ett tips ska jag ge er som håller på med open water simning på
något sätt, lägg in ett par 25:or Tarzansim eller Polosim varje
pass som drills. Det ger starka axlar men också trygghet att kunna
navigera med huvudet uppe och fortsätta med crawl i öppet vatten.