Tränade ett bra pass i måndags, erkänner att jag nysigt en del under dagen, men asså…man kan inte grina ihop för allt. Morgonen efter inte bra, näsa och bihålor denna gång. Jobbade men skippade träning. Onsdag morgon ännu tjockare i bihålor och pannben, stannade hemma och sov hela dagen, snäll  vovve må jag säga. På torsdag var tanken palla mej iväg till jobbet. Då kom min hund i vägen för en pitbullkorsning. Den andra hunden kom springande lös mot oss, försökte stoppa honom med handtecken och kommando men han hade redan fått upp farten. då var det bara hoppas att det var lek och inte allvar på gång. Tyvärr, min hund Izor trodde nog han skulle dö en våldsam död. Som han skrek, vi fick slita loss hundarna från varandra. Det blev förstås åka till veterinären, tre sår över nacke och hals, såren var inte så farliga. De läker fort, men insidan har tagit fyra dagar att “plocka upp”.  Idag söndag viftar han på svansen igen, och markerade ute för första gången sedan i torsdags. Har försökt gå promenader med honom i dagsljus. Jag tänker att motion och dagsljus är bra för insidan av hunden precis som det läker människor. Kallt har det varit också, verkligen på gränsen för att träna ute. Distanspass går men man får ta det lite lugnt med intervaller. Det är lätt bli stressad över att bli förkyld och inte kunna träna. Ska på träningsläger på Mallorca om några veckor och nu får man grundträningen saboterad. Det är inte mycket göra bara gilla läget. Om det varit första gången jag skulle på det lägret skulle jag ha varit knäckt nu över att inte kunna förbereda mig och tappat formen. Det är fjärde året jag åker så jag vet vad som väntar och någonstans kommer kroppen plocka fram vad som krävs. Det som är tuffa backar att cykla, får förlita mig på att jag styrketränat mer än tidigare. Nä, nu ska jag ta och sjunga bort lite rossel på stämbanden. Funkar faktiskt, även stämbanden är muskler som behöver blodgenomströmning. Snart är jag tillbaka igen i träning igen. Lite finsk sisu…