Om jag berättade för någon – vem som helst – att jag väger mig minst varje morgon och blir låg om jag gått upp och ibland också låg om jag inte gått ner så skulle den personen direkt tycka att jag var i riskzonen för ätstörningar och att jag skulle bli gladare om jag slutade väga mig. Men så är det inte.
Det är ju inte fettvikten jag är ute efter. Vikt upp eller ner beror på vätska, den vätska som jag konstant jobbar på. Den vätska som jag är rädd plötsligt ska börja ge sig på mig igen.
Att jag nu pendlar något kilo gillar jag inte alls. Nu har jag hållit på i evigheter med att försöka få bort lite mer och ingenting händer. Dessutom, så fort jag fått bort lite så återkommer det.
Idag har jag både bubblisar och stödstrumpor utanpå.
0 Comments