Formen just nu är snuskigt bra, med mina blygsamma mått.
Men god form ska man förhålla sig ödmjukt till. Inte bara för att det är allmänt klädsamt utan mest för att den blixtrande snabbt kan tas ifrån en.
Varje löpare vet att listan över potentiella glädjedödare kan göras lång. Hälsporre. Löparknä. Benhinneinflammation. Stressfraktur. Hälseneinflammation. Trilskande ljumskar, höfter, vader. Muskelbristningar. Långvariga förkylningar. Och så vidare. En skada behöver inte ens vara särskilt allvarlig, bara den är tillräckligt strategiskt placerad.
Inte för att skapa ångest eller så. Men man ska vara genuint glad och tacksam för varje dag det går att springa. Särskilt om det dessutom går snabbt, lätt och med bara mindre smärtförnimmelser. Är man däremot helt smärtfri överallt måste det rimligtvis bero på att man inte tränar tillräckligt…
Skadestatusen just nu? Höften, som började jävlas igen för några veckor sedan, har lugnat ner sig och nu är det “bara” den lågintensiva hälsporren i vänsterfoten som oroar. I går slet jag fram mina gamla gjutna inlägg för att avlasta fötterna när jag går. Löppasset i skogen gjordes däremot, utan problem, i mina slitna gamla Xtalon. Jag inbillar mig att foten kändes lite bättre efter avlastningen. Och om det bara är placebo så är det helt i sin ordning. Placebo kan ibland vara den bästa medicinen.
Skönt att höra att du har ont igen! 😉
>>Är man däremot helt smärtfri överallt måste det rimligtvis bero på att man inte tränar tillräckligt…<< + 1 😉 Jag fick lite påtvingad löpvila förra veckan pga en riktigt elak förkylning med feber och hela baletten. Efter den veckan upptäckte jag att jag plötsligt inte hade ont någonstans! Skum känsla. Inte nog med att gluteus maximus var helt mjuk och smärtfri (det är den ALDRIG annars), jag hade också lyckats självläka en efterhängsen musarm som jag dragits med i flera månader. Men nu är jag igång igen och efter bara två pass är rumpan hård som betong och värker konstant! Härligt! Imorgon blir det intervaller på bana och har jag tur kanske jag får lite smärta i hälsenan också. Då vet man ju att man tränar på bra!
Tack för ditt svar!
Jag har som sagt hållt uppe med löpningen mest för att jag tänkte att jag skulle blir bra innan jag sätter igång igen, Har cyklat mycket istället. Dock är ju skadan så seg att jag börjat springa så sakteliga igen, utan större besvär faktiskt. Jag får mest ont när jag gått långa streckor, har därför börjat ha inlägg endast när jag går långt men tror ju egentligen på att foten ska klara sig bäst utan stöd…
Själv springer jag med Merrel trail gloves och inov8 flite 232 och har även ett par fivefinger KSO:s.
Jag har rensat nätet och tuben på botning av hälsporre men man får så många olika tips, en del säger stretchning en del absolut inte, etc. Det enda som verkar hjälpa för mig är tid… Jag blir inte hjälpt av tåhävningar, då blir det snarare sämre av någon anledning.
Jag ville mest kolla med dig om du tyckte att besvären blivit sämre av att springa utan inlägg kontra gå utan inlägg. Själv tror jag att löpning utan hälisättning borde vara relativt milt mot PF:an. åtminstone om man tar korta mjuka steg.
Ska göra mitt bästa för att undvika skador i fortsättningen för det suger ju fett! 🙂
Hej Emil!
Aj då, låter inget vidare att inte kunna springa.
Jag har inga inlägg i skorna när jag springer. Jag gjorde de gjutna sulorna för 4-5 år sedan när jag hade återkommande problem med benhinnorna, men efter ett tag tyckte jag det blev så trist med dessa tunga klumpar på fötterna – dämpade skor med extra sula = över 400 g per fot. Rena fotbojan.
Det blev helt om. Som så många andra förfördes jag av minimalist/barfotatrenden och som så många andra har jag nu behållit det (förhoppningsvis…) bästa av det tänket men besinnat mig lite. Jag springer i några olika dojor där det mest dämpade är Puma Faas 500 och det minst dämpade är födelsedagsskorna (men jag springer mest lite nedjogg eller kort lätt distans barfota nuförtiden). Däremellan Xtalon och Sauconi Hattori som ju är i stort sett helt odämpade, och Faas 300 som är ungefär som en Kinvara. Fivefingers åker på nån gång ibland också.
Men sulorna har legat undangömda tills i går. Jag har dem i ett par löpardojor, men jag har inte haft dem på löppassen utan för att avlasta däremellan.
Om jag har förstått saken rätt (och jag har sannerligen ingen läkarlegitimation, så ta det för vad det är) så är PF nån sena under hålfoten. Den kan man både stretcha och massera för att behandla problemet. Sök på youtube, på plantar fasciitis och stretch och/eller exercises. Om du har ett skrivbordsjobb kan du ta en golfboll eller tennisboll och massera hålfoten medan du jobbar. Det gäller att vara tidseffektiv med så tråkiga saker som stretch och massage…
Toe curls verkar också vara effektiva. Och så de fantastiska excentriska tåhävningarna, som är bra för/mot nästan allt!
Inlägg ser jag som ett kortvarigt hjälpmedel. Har du testat att springa med inlägg (Superfeet är ett billigare alternativ till gjutna inlägg)? Om de gör att du kan komma igång och springa åtminstone utan att förvärra problemet så är det ju jättebra.
Jag är nog egentligen fel person att vända sig till som expert på hälsporre, eftersom jag aldrig haft det tidigare och därför aldrig lyckats bli av med problemet.
Hoppas att det löser sig och att du får många bra löparår med gott om möjligheter att beta av resten av min skadelista ovan! 😉
Hej,
Lider också av hälsporre sedan i somras. Också lågintensiv men ändå så pass att jag avhållit mig från löpning i stort sett sedan dess. Jag har sprungit en hel del (ca. 2 år) i minimalistiska skor (på frömre delen av foten, ej på hälen naturligtvis) Min sjukgymnast trodde att överbelastningen berodde på att skorna saknat uppbyggnad.
Nu till min fråga, kör du med gjutna inlägg när du springer i dina Xtalon? Jag springer utan inlägg. Har insett att när jag går och sätter i hälen har jag större behov av inläggen.
Detta är min första skada så jag är lyckligtvis ovan vid att inte kunna springa. 🙂 Har du några bra tips förutom avlastning för att bli av med hälsporren?
Mvh
/Emil Svedung