Idag var vi ute en runda, jag och mina båda döttrar. Bortsett från att vi gått 5-6km varje dag sedan julafton så har jag nu kunnat jogga inte mindre än två gånger. Promenera kan jag göra till vårdagjämningen tror jag, åtminstone vad foten anbelangar.

Upplägget för löpningen har varit det samma båda gångerna, 1km jogg och 200m gång. Sakta, sakta för att inte jaga upp foten. Belasta den men inte stressa den.

Jag har inte fått ont i foten en enda gång, men jag kommer förstås att fortsätta med min fotträning 5-6 gånger per dag. Det ger fantastiska resultat och om det kan hålla mig skadefri i fortsättningen är det en väl spenderad halvtimma om dagen.

Kanske kan det här jäkla året sluta i dur ändå till sist?

Jag ska väl samtidigt erkänna att jag knappt vågar höra av mig till min naprapat som håller i rehabschemat, eftersom jag avvikit grovt från hans förhållningsorder. Givetvis kommer jag att göra det ändå, och skämmas och vara beredd på ovettet eftersom jag vet jag vet jag vet att jag riskerar att det drar ut på läkningen genom att gå så här fort fram.

Men jag ska inte springa mer den här veckan för den delen. Långpass får cykeln ta hand om. Jag fortsätter med min MTV-träning (tuff styrka för fötterna, 6 ggr/dag). Jag lyssnar på foten. Jag har skaffat snälla, stötdämpande inlägg i skorna jag har mest, tillfälliga inlägg som avlastar och skyddar. Jag har dragit ner tempot. Springer inte mer än 1km i taget. Jag stannar innan foten blir trött. Jag sköter rörlighetsträningen exemplariskt.

Jag försöker faktiskt, även om det inte verkar så.

Jag försöker.