Att arbeta i dag var lätt. Det som gjorde dagen lätt var en tung kebabtallrik med ris. Den slukades, och dagen vart helt plötsligt bra. Många koppar kaffe, och lite unga brudar ville träffa mig. Gissa om de fick det.

Kvällens bilköpartur till Askersund gick i stöpet. Ringde sliskig hästsäljare och fick beskedet att bilen nu sålts, igen. Ok, kanske kommer den tillbaka nästa vecka.

Eftersom Ironman vart retad igår (av medelfeta gubbar), och eftersom dagens bilköparresa gick i graven så öppnade sig möjligheten att cykla tillsammans med ett tiotal arbetskompanjoner.
Eftersom Ironman vart retad för att han aldrig närvarar på deras träning, av allehanda retiga orsaker (ingen orsak var smickrande), så närvarade jag idag. Passet började 17.30, och utgick ifrån Skinngubben. Passande startställe.

Skinngubbsgruppen om cirka tio MTB-åkare cyklade till kolonilotterna, upp i Johannesdalskogen, och efter 1,5km så byter vi skog, och cyklar över en åker. Följer vägarna mot Beppeby, och kör igenom Beppeby mot Tränstaskogen. Väl i Tränstaskogen, fast från något konstig startpunkt (jag har sämre lokalsinne än ett fruntimmer) så är det äntligen dags för dagens träning. Det som Skinngubbsgruppen hittills gjort är 30 minuters uppvärmning, och det är Ironman glad för. Brukar nämligen bara ha 10 minuters uppvärmning. Heheha…

Start, och den mest rutinerade MTB åkaren tar täten, men han sackar av och Ironman måste köra om, och kör skiten ur sig i 5 minuter. Sen delar vägen sig, och det är bara att vänta på Skinngubbarna.
Höger säger han med lokalsinne, sen vänster vid en rondell, sen bara att köra tills du kommer till en grusväg. Tjoff, Ironman är intervallsugen, och tar täten, kom ni ihåg hånen från igår. Matar på så mjölksyran bubblar i benen, men skiter i det. Når grusvägen efter 4-5 minuters intervalltempo. Skön känsla, men inga Skinngubbar hann med. Pissar och pulsen hamnar under 90. Fasiken.
Tittar uppåt längs grusvägen, och inser att det är en lång jävla uppförsbacke på 500-600m, den kör Ironman allt han kan uppför. Pulshevete slår i taket vid backens topp, och Ironman kör rullvila nedför.
Alla Skinngubbarna har inte återkommit, och Ironman råkar leverera en minivurpa framför Skinngubbarna, men reser sig och matar ännu en härlig backintervall så mjölksyran fräter i benen.
När jag når gruppen så är alla samlade. Nu är det dags att cykla hem till Köping, och härifrån börjar Ironman känna igen sig. Nu jävlar skall vi känna Skinngubbarna på pulsen, och Ironman tar täten och försöker dra tåget framåt, men loket är alltför starkt och vagnarna bakom hänger inte på loket. Loket får vänta på vagnarna flera gånger, och detta blir fartlek i min värld.
Efter ett tag som lok så tar Gammelloket över, och Ironman tar detta som utmaning och hänger på, och cyklar bredvid Gammelloket och studsar med hojen, sladdar och leker parallellt med Gammelloket. Detta verkar visst vara lite knäckande, för Ironman blir förbivinkad.
När det är 5km kvar till Köping så börjar Ironman mata maxintervaller, köra så fort jag orkar, så länge jag orkar, och sedan vänta in gruppen. Detta kör jag i 5km, och det är skitjobbigt, pulsen kör jojjo hela tiden, och Ironman kommer bli urstark med denna träning.
Väl i Köping så följer jag med de som bor längst bort i Köping, och det blir en nedvarvningstur om 20 minuter. Blir Ullvirundan för att trampa bort mjölksyran i benen, för imorgon löper jag 10-12km.

Cyklingen tog 1 timme och 50 minuter.

Dricker 1,5 liter vatten hemma. Kastar i mig en portion mat. Finner datorn, och blir en Data-man. Liam har haft fotbollsträning mellan 17.30-19.00, och Underbar fixade detta.

I nuläget är Irondad lite trött, och dagens styrketräningspass kanske sitter i kroppen också. Hela kroppen kördes igenom, och jag avslutade med knäböj.

Var faktiskt roligare än jag trodde att cykla med Skinngubbarna, och jag kan faktiskt ordna till ett riktigt fartlekpass trots skillnader i kondition oss emellan. Kanske byter jag ut mina 5×8, eller 6x6min intervaller till Kungsör, och åter mot Skinngubbarna. Se bifogad pulsdiagram från dagens pass.
Jojjopulspass.

Imorgon lär ingen håna Ironman, fast kanske för studsandet bredvid Gammelloket, eller för att Ironman ramlade lite snyggt inför Skinngubbarna. Mina intervallryck förstod de flesta inte, men vad gör det en dag som denna. Återhämtningsförmågan efter intervallerna är grym, och kroppen känns bra. Ferrari tänker jag, en Ferrari från 1972, med dieselmotor. Hahahahaaa.

Tyar mera, men måste natta in mig.