Dagen efter den stora urladdningen så vaknar Irondad upp med lite trötta ben, men det är inget ovanligt alls, utan mera en vanlig dag i livet. Dock har snacket gått vilt om Irondads närvaro med Skinngubbarna. Kul att höra.

Runt middagsbordet idag ställdes det några frågor.

–    Deltog du igår för att visa hur bra form du själv är i? 

–    Sedan skriver du i FB dagboken hur bra du är? 

–    Finns inte ödmjukhet i ditt vokabulär?

Enkelt att svara på dessa frågor. Självklart deltog jag för att briljera, och ändamålet var total förnedring till priset av att Irondad kör tills han svimmar. Självklart skriver vi om detta i FB dagboken, för det är ju skitkul att läsa om, sedan är det mina 15 minuter i rampljuset. Irondad odlar myten om sig själv ganska bra. Ödmjukheten tas fram när den behövs, och igår behövdes den inte alls, utan antagonisten till ödmjukhet togs fram. Köra tills vi svimmar. Så enkelt.

Irondad är medbjuden av flera Skinngubbar som faktiskt tyckte kvällen vart lite roligare med min närvaro, minus den raceruppfostrade klungkörningscyklisten, för Hen anser Irondad borde hamna i fängelset. Så Irondad lär nog närvara flera pass, och göra livet osäkert för Skinngubbarna.
Sedan lär Skinngubbarnas kondition förbättras flerfalt om de ligger i, medans min kondition inte kommer förbättras i deras takt. Mao, avståndet kommer krympa till deras favör om de fortsätter ligga i (fast Irondad kommer göra vad han kan för att öka).

I Farbikens mest underbefolkade rum händer för mycket, för ofta och i fel ordning. Dagen var som alla andra dagarna, men det är som det ska. Drängens Dräng är dyr i drift, dyrare än de flesta. Drängen handlar i Irondads namn, och det ramlar in så mycket paket så DHL har en öppen linje till Drängen nu.

Hemma efter en dag i Fabriken som aldrig sover så hittar jag Underbar Hustru med ett fingerbandage. Miss Underbar potatiskalade av sig fingertoppen, och huset ser ut som ett slakthus. Spår efter incidenten finns överallt. Efter ett tag så stoppar Miss Underbar in ett oskadat finger från samma hand i den varma brödrosten med likartat resultat.

Min Onkel var förresten hemma hos oss på besök. När Irondad kom hem efter en lugn fin joggingtur om 12 kilometer i Johannesdalskogen så var Onkeln där, eller här. Vi tackar för besöket, och kommer till Örebro, hmmm, inom snar framtid.

Endast ett bonusbarn hemma hos oss idag. Vad händer?

Finns inga V70 till salu i Sverige.

Imorgon är det Majbrasa, och det får vi inte missa. Verkar bli Irondad och André som går på den. Efter Majbrasan skall vi besöka Fängelsegården, i mörkret. Enormt spännande tycker André, och han hoppas på skottlossning.

4 Maj anländer våran nya torktumlare. Ingen som vill ha våran ”trasiga”? Vårat hus har förvandlats till ett klädupphägningshus. Hänger blöta kläder överallt, och då menar jag överallt. Finns ingen möbel som inte är upptagen av torkande kläder. I-världsproblem De lux.

Ingen ny V70, och ingen ny torktumlare, vad ska grannarna tro.

Förresten, min löptur i skogen var lugn (6,05min/km tempo. 72% av maxpuls), och benen har dragit på sig mjölksyra från igår. Så 72 minuters lugn löpning var bra för de trötta benen. Imorgon kommer Irondad att fjolla till det, och det blir bara ett lunchsimningspass för mig. Kommer inte träna på kvällen alls, och det blir rena vilodagen. Hoppas jag inte träffar Tokrunkaren igen på badhuset.

Idag fick vi 3 kassar med mycket fina begagnade kläder från andra släktingar. Vi tackar Christer och Mona för de kläderna. 2 kassar med kläder kommer användas nu, och 1 kasse med kläder kommer användas inom 1 år. Tackar så mycket för det.

Kanske är Irondad lite småkass på att visa uppskattning till de närmsta, men måste nog tacka Underbar Hustru för att hon står ut med Irondad. Är svårt att ro allt i land utan stöd från familjen/frun. Ge och ta.

3 skitiga MTB måste tvättas, men vem gör det?

Cykelslangar, däck, pump, kläder, cykelväska måste köpas snart. Plus mycket mycket mera. När gör vi det?

Bygga ut altanen i helgen?

Hoppas att en liten tös i min närhet får sitt skov botat så snart det bara går. Tösen är 1 år yngre än vår äldsta med samma diagnos. 2 barn med IBD, med föräldrar som arbetar nära varandra. Jag har en känsla av att de kommer ha kontakt med varandra, i framtiden. För det finns nog bara de, i deras ålder i Köping med IBD. Eller?

Av allt jag skrivit är det enbart en sak som är viktig. Att Tösen får sitt skov under kontroll, allt annat är bara skit värt. Vad är viktigt för mig? Vad är viktigt för er?

Tyar mera, men tiden tickar iväg.