Blåa soffan, på bebispläten i fårull. Slitna ben i högläge.

27 år nu tydligen.

Ord jag skrev för ja, nästan 5 veckor sedan.

Idag är jag deppig, lätt förkyld och my coronastory har sin minst leende dag hittills

jag har varit sjukt stark o positiv så idag ska jag vara negativ o svag.

ensamt. långsamt. hopplöst.

1333 döda i covid i Sverige.

Kan knappt vara jag, men om några timmar så kommer leendet vara tillbaks.

tacka vet jag promenad, yoga o varmt bad.

styrkan i mitt jag. att vara ensam, stark. allt är möjligt hon kan allt.

Jag har fyllt 27 och allt är väldigt konstigt.

Jag har varit i Linköping nu nästan 2 månader. Har fyllt träningen med leende, frihet och äventyr.

Vilken vacker sky.

popcorn poppas som återhämtande belöning

Försöker tänka långsiktig utveckling. Är ju faktiskt bara 27.

Känner stor tacksamhet över mina SM- medaljer, vasaloppskransar och mitt banrekord på Bislett jag drömde om och hann förverkliga detta coronaår.

Försöker vara tacksam och uppskatta varje fritt, friskt och leende löpsteg och tid i rörelse.

Det är verkligen det som är viktigt.

Sedan sprang jag in i påsken 2020 . Med temat PåskMedMilesSmiles som fick ett eget inlägg som du kan läsa HÄR 🙂