I helgen var jag min leende vinnare.

Jag är för alltid min leende vinnare.

Jag älskar min leende träning, löpning och Lisaliv.

Jag har haft fantastisk harmoni 2021, bättre än någonsin kanske?

Jag har bevisat att allt är möjligt med 10 till 100km, vinster och rekord i Ultravasan, världsrekord , Östgötarekord och Bislettrekord. dubbla VM på väg mot mitt tredje.

Jag har haft fantastiskt fin träning med nytt simrekord på 11km och över 200km cykling.

Utvecklats som swimrunner och vunnit och presterat mitt bästa på Utö.

Allt går med berså – jag har samlat mitt berså och fått allt att gå.

Jag är 28 år

och nu fäller jag tår efter tår

jo, jag har ont i min tå

men vadå?

Planen var inte att springa 30km och gå 30km på 8h

planen var att slå leende Lisarekord 3 för i år och springa över 100km på runt 8h

jag älskar att vinna guld

särskilt när det är sådär omöjligt svårt.

men jag är fortfarande 28 år och fäller tår efter tår efter tår

för inom 4 år har jag nu en FJÄRDE borreliainfektion

men vadå?

jo, det finns 2 saker i livet som Lisa älskat

det är morfar och det är skog

och det är ni som också alltid älskat mig

så denna jävla skitinfektion har fått leva med mig i en jävla förnekelse för att jag så jävla gärna ville göra ett försök.

kan Frida springa gravid i v.39, folk göra sin första ultra, alla klara hetta och varv efter varv, mental terror…och Tove Alexandersson vända det omöjliga på sprinten och ta sitt saknade guld

så kan väl jag klara 100km med en bakterieinfektion

(jag har mått skit med alla tecken på infektion och haft en stor bett-blaffa rakt på magen)

för jag älskar leende utmaning och min Lisalöpning.

man kan aldrig skylla på någon annan än sig själv i idrott- och allt är mitt fel att jag inte nådde mitt mål

Jag tänkte att när alla människor, vänner och ja Lisalivet på senaste tiden behandlat mig så oerhört jävla fästingsvart att

allt går- Lisa klarar allt

det finns ingen smärta!

låt mig bara vara ensam- och springa varv efter varv.

jo, som att svullnad, ledstelhet, inte kunna somna, nack o ryggävärk ,förhöjd temperatur- går att förneka och inte alls påverkar en elitidrottskvinna att springa?

fysiskt- jag är starkast men det är så smärtsamt och kommer jag någonsin sedan jag fick min första infektion 2018 att få ut min rättvisa kapacitet?

”Jag har aldrig kommit tillbaka eller mått som jag gjorde innan i löpningen”

ni är så många som sagt det till mig och beundrats över min styrka att fortsätta prestera.

tiden läker inte alla sår, men jag har kämpat och bevisat att det i alla fall går att springa på min leende nivå.

älska svårt- träna stenhårt

en fjärde comeback igen då

och även om morfar 100 år är stendöd

så är inte Lisa död än. Lisaleendet dör aldrig

men världen, vänner och män därute får gärna vara lite snäll mot mig.

i den här rasande farten både i elitidrottskarriären och med alla fästningar har lisalivet bara sett och gjort ett litet litet bett av allt leende livet har framför sig.

psykiskt- känns allt nattsvart och jag tror någonstans att i detta svartaste svart

med tankar om tjockast, tyngsta elefantstegen ever, ensamast och totalt värdelösast- så kommer jag komma tillbaka

ingen tar ifrån mig det som är bakom mig- inte ens fästingarna- men tyvärr påverkar de , det som är framför mig och jag ska göra allt för att besegra det svartaste svåraste.

jag har aldrig varit skadad- men jag har mina tuffa infektioner.

men livet går, leende leende framåt!

på den leende framtidslistan står nu

en sjätte tablett av30 #herewegoagain

spy och gråta och sen bajsa ner mig (biverkningar av pencellinet)

sen ska jag sluta med strava, va min egen leende tränare

skriva boken (böckerna?), leva som vegan och sockerfritt liv

funderar på att göra livets revolt o tatuera mig

fortsätta utveckla mitt egna företagande

byta eller renovera golvet

våga ta närhet och kärlek

lita på mig själv igen och vara ärlig mot mig själv

följa mina drömmar om 50 sjöar och fler fkt

springa i fjällen

så ska jag ta leende steg igen- för det gör jag alltid och jag tar mig alltid till startlinjen och jag ska fan alltid till målinjen.

och

Jag tycker inte synd om mig själv- det finns en tävling i livet och den är med dig själv, och jag fördrar att vinna den och kommer aldrig förlora oasvett vad som försöker stoppa min tävling.

I helgen var jag min leende vinnare

Jag är föralltid min leende vinnare

Jag har ett leende liv, jag lever det!

behövs inga bilder. ibland behövs bara text.

snart dags för #tablettparty!

leende, leende framåt

Mot Lisalivets tredje VM

tjoheeej och så kan ni fortsätta läsa världens bästa (och sjukt kvinnostarka feministiska text) i homebody- hemma i mig med Rupi Kaur

/Lisa Ring