Tur att jag nu har möjlighet att gå till en (bra) psykolog en gång i veckan stadigvarande. Har många rädslor, varav två är speciellt
jobbiga och stora och de har också spätt på de ännu jobbigare existentiella tankarna. Hur jobbigt det
än känns när jag ska gå dit så märker jag stor skillnad i måendet de veckor jag
av någon anledning jag behövt hoppa över våra möten. Under och efter samtalen känns det som att
jag/vi är nära något. En öppning, en väg eller vad jag nu ska kalla det. En glimt, en litenliten gnista, en svag föraning. Nära och långt borta. Ibland väldigt långt
borta.
På IPS jobbar vi på. Vi har tittat mycket på mycket på arbeten som
medicinsk administratör och hur jag ska kunna skaffa de bitar jag saknar för
ett sådant jobb utan att behöva komplettera i typ tre år….Vi ska gå till
Vägledningscentrum för att få veta var jag kan få göra en så kallad validering
mot yrket. I början av året ska jag på en intervju för en helt annan typ av
jobb, och med betydligt mer humana arbetstider…Men, man ska kunna försörja sig
också. Sen håller jag kontakt med en person angående kostrådgiveriet, men har
svårt att fokusera på det också nu.
Läkarbesök på PÖT den 6/12. Har ökat Anafranilet till 75 mg och minskat Lamotriginet till 100 mg. Biverkningen sömnstörning slog dock
igenom på den högre dosen Anafranil, men det verkar som att jag kan komma runt
det genom att ta dem tidigare på kvällen. De andra biverkningarna löser (hehe)
jag med en matsked kruskakli i ett glas varmt vatten varje morgon.
Det
blev julafton och jag städade. Vardagsrummet och hallen. Noga. Drog
till och med fram soffan. Rengjorde trädgårdsredskapen som fortfarande stod
ute. Gjorde en äpplekaka och åt upp halva, med Lindahl’s vaniljkvarg.
Julstjärna
och adventsljusstake kunde till och med jag sträcka mig till i år:
Åkte till mina föräldrar på juldagens morgon. Gick skogspromenad med
mamma. Åt någon form av ”modifierat minijulbord”. För min del kokt potatis, isbergssallad
och babyplommontomater. Räkor och ägghalvor och sill. Danskt rågbröd med skinka
och stark senap. Ostbricka. Efterrätten fick vi ta till kvällsmat; Konserverade
päronhalvor, chokladpudding och vaniljglass.
Åkte hem på morgonen på
annandagen.
Några av
mina julklappar.
Har stått i receptionen på Friskis nu ikväll. Faktiskt ganska mycket att göra så tiden
gick fort.
Imorgon
är det äntligen gott om TV-sport på dagtid igen (krönikor i all ära)!
Kanske inte. Tyckte det när jag läste igenom inlägget morgonen efter att jag skrivit det.
Efter att ha gått i terapi i stort sett hela mitt vuxna liv är min(a) erfarenhet(er) att det är väldigt mycket som behöver stämma om man ska kunna tillgodogöra sig terapin fullt ut. Och om/när allt stämmer är det jobbiga saker att prata om, en hel del ångest att exponera sig för ochsåvidare. Kanske är det därför som jag också, åtminstone initialt, känner lättnad när mötena blir inställda. Eller så handlar det bara om ren lathet; jag känner lättnad även när mötena på IPS blir inställda…..
Överglättig? Näää…inte väl?
När du beskriver känslan du får efter dina besök hos sin psykolog tänker jag på mina besök hos min, för något är sedan….jag var alltid mer bedrövad efter än innan. Och om vi av någon anledning behövde ställa in någon vecka kände jag stor lättnad. Fel på mig eller på psykologen – eller kanske på oss båda….
Hursomhelst – det låter ju väldigt hoppfullt i ditt fall!