Förra helgen var det äntligen dags för årets första triathlonlopp! Team Power Woman arrangerade ett virtuellt lopp där man kunde välja mellan distanserna sprint och halv ironman. Jag valde att anmäla mig till en halv ironman eftersom det passade perfekt som ett formtest 4 veckor innan Ironman Tallinn.

Personligen tycker jag att det är svårt att motivera sig till att pusha lika hårt på virtuella lopp som på vanliga lopp. Men läget är som det är med COVID-19 så jag tycker ändå att det är grymt bra träning med alla virtuella lopp. I söndags ville jag verkligen få till ett bra pass så jag såg till att få stark draghjälp till alla grenar. Vilken tur att jag har börjat hitta massa grymma träningskompisar här uppe i Åre som sällan tackar nej till en kul utmaning!

Simningen, 1930m ?‍♀️

Planen var att simma i Åresjön. Vädret hade varit riktigt fint både under fredagen och lördagen. Jag hade redan planerat att köra på söndagen för att få sällskap på alla sträckor och för att slippa värmen. Men vädergudarna ville annat. Det blåste upp på lördag kväll och temperaturen droppade ordentligt över natten både i luften och i sjön. På morgonen tog jag och mitt simsällskap Karen beslutet att simma inomhus i pool istället för att ge oss ut i vågorna och det 12 gradiga vattnet… Så här i efterhand tror jag det var klokt. Jag hade förmodligen blivit ganska nedkyld till cyklingen annars.

Vi simmade inne i poolen på Holiday Club Åre. Poolen är 20 m så det blev nästan 100 vändor för att få ihop 1930 m. Jag simmade i min våtdräkt för att få en mer tävlingsspecifik upplevelse. Det blev dock riktigt varmt efter ett tag. Det kändes ändå bättre att bli lite lätt överhettad än helt nedkyld ?. Simningen tog 41:45 med ett snitt på 2:07/100 m. För mig en godkänd tid eftersom det helt klart är min svagaste gren i triathlon. Kan jag hålla den farten under Ironman Tallinn så är jag nöjd. Som långsam simmare kommer jag förhoppningsvis få njuta av att cykla och springa om många under loppet i september. Bra för självförtroendet!

Cykel, 90km ??‍♀️

Jag hade på mig min triathlondräkt under våtdräkten för att kunna få till ett snabbt byte ut till cykeln. Jag fick sällskap av cykelstarka Jennie som har liknande tidsmål som mig inför Vätternrundan 2021. Vi har kört ett gäng långpass ihop så jag visste att vi skulle kunna hålla bra fart tillsammans. Rutten jag hade valt var 45 km på en mindre landsväg mot Norge för att sedan vända och cykla tillbaka.

Vi fick en tuff start med motvind och 500–600 höjdmeter första halvan. Med vetskapen om att vi skulle få medvind och mer utför hem så höll vi ändå humöret och wattsiffrorna uppe och lyckades snitta 28 km/h de första 45 km. Efter ca 1 h & 40 min fick vi äntligen vända tillbaks för att njuta av medvinden! Det gick bra mycket snabbare och vi lyckades snitta 35 km/h andra halvan och kom in på 2 h & 55 min. Med marginal under dagens mål som var 3 h.

Löpningen, 21,1km ??‍♀️

Jag var lite orolig för att löpningen skulle bli lidande av att vi hade tryckt på så mycket under cyklingen. Jag har bara kört en halv ironman en gång tidigare och det var Vansbro 2017. Den gången väggade jag rejält på löpningen efter att ha pushat hårt på cykeln. Då tror jag dock att den 25–30 gradiga värmen påverkade väldigt mycket. I söndags hade vi istället en behagligare temperatur på 12–15 grader men också mycket vind och många fler höjdmeter på cyklingen. Alltså helt andra förhållanden i år så därför är det svårt att jämföra loppen.

Efter ett snabbt skobyte var jag igång med löpningen. Jag fick sällskap från start av Simon som tänkte hänga på några varv. Efter någon km fick vi sällskap av både Fredrik & Helena som skulle agera farthållare. Jag hade beställt 4:40-5:00 fart beroende på hur benen kändes efter cyklingen. Det visade sig att benen var riktigt fräscha fortfarande så vi matade på i 4:40-fart. Vi körde en platt 2 km-loop nere vid vattnet för att få en liknande banprofil som i Estland. Jag hade tidigare funderat på att lägga in Vertical K som en utmanande avslutning på loppet men jag tog mitt förnuft till fånga och sprang 21 platta km. Jag sparar Vertical K till en annan dag för att se hur fort jag kan ta mig upp med pigga ben (utan att ha cyklat 9 mil precis innan).

Kroppen kändes fortfarande riktigt stark efter 17 km så med 4 km kvar ökade vi till 4:30-fart. Det höll hela vägen och jag kom in på 1:37:57. Med en negativ split på halvmaran så tyder det nog på att jag skulle kunna ha cyklat ännu hårdare eller sprungit snabbare från start. Oavsett vad jag kunde ha gjort annorlunda så var det ett riktigt bra formbesked. Ett formbesked som gör att jag kanske vågar sätta upp lite högre mål med mina tänkta farter till Ironman Tallinn.

Nu är det bara 3 veckor kvar till min första Ironman som jag verkligen hoppas blir av. Från början var jag anmäld till Ironman Kalmar som skulle ha varit just idag, men COVID-19 ville annat. Som det ser ut nu är svenskar rödlistade för resande till Estland. Som invånare från ett rödlistat land får man ändå åka dit om man sitter i karantän i Estland under 2 veckor. Det får det nog vara värt.

Arrangörerna är hoppfulla och säger att loppet blir av. Evenemang utomhus med upp till 2000 personer är just nu godkänt i Estland så vi får bara hålla tummarna att det är det i 3 veckor till. Jag och ett gäng svenska triathleter som också tror på att loppet blir av har bestämt oss för att åka till Estland nästa vecka för två veckors karantän. Under karantänen får man cykla, springa och simma utomhus så länge man inte vistas på platser där det är mycket folk. Det blir förmodligen ett trevligt litet träningsläger!

Iromanträning är väldigt tidskrävande och utmanande så därför vill jag så gärna få köra loppet efter 1 års hård träning. Det får vara värt 2 veckors karantän ?

Fortsättning följer…

/Natta

Instagram: @nattapersson