2017 är till ända och tur är väl det. På många sätt har det varit ett tufft
år att sy ihop livspusslet. Jag går fortfarande utbildning på
heltid och driver företag parallellt. Träna och tävla är viktigt
för mig för att jag ska må bra. Jag vill träna mycket också.
Många tycker säkert att det är för mycket. Jag gillar inte när
folk omkring mig säger att du behöver inte träna så mycket. Vad
jag behöver är väl jag och min kropp som ska bestämma. Däremot
så bestämmer vardagen vad som är möjligt att träna. Det har
krävt att jag planerat träningen utifrån var jag varit i
Skellefteå eller Vännäs. I Vännäs finns ingen simhall!!! Det
finns en 50m utomhusbassäng som bara är öppen under sommarlovet. Så
under Vännäsveckorna fick jag åka in till Umeå och simma, bara
resan tar totalt en timme. I Skellefteå har vi några fler simhallar
att välja mellan. Antalet simtimmar är inte tillräckligt under
2017 men jag gjorde det bästa av situationen.
Vännäs är
också ett riktigt kallhål så jag har varit tvungen att planera ,
beredd på omplanera efter väder, temperatur och nästan all träning
där har varit utomhus. Vännäs gav mig pannben och mycket
backträning. Fick ibland flytta intervallpass till en mindre kall
veckodag.
Vad jag är
väldigt glad, tacksam och ibland förvånad över är att jag är så
frisk. Det är som inga förkylningar biter på mig, har till och med
slutat vara nervös för att barnbarns snuvor ska smitta mig. Jag har
också fått vara relativt fri från skador. Höfterna bråkar ibland
men ändå mindre än året innan. Drog på mig lite
hälsporrekänningar i Vichy, men det är hanterbart. Det tycker jag
också gör det svårt att ifrågasätta min träningsmängd. Tränar
man för mycket då reagerar kroppen förr eller senare med sjukdom
för att den inte hinner återhämta sig.
Cyklingen har
varit stark under 2017, trodde kanske jag skulle prestera ännu
bättre på IM tävlingarna men det är också svårt att jämföra
olika banor. Löpningen, tja, den har varit stabilt långsam. Har
inte riktigt hittat löpformen under tävlingssäsong. Ofta känns
löpningen ganska bra under vintermånaderna men då vi blandar in
mer cykel vill löpningen inte kännas riktigt som jag vill. Det blir
ett mål för 2018 att bli mer komplett i triathlon, hålla ihop
loppen. Jag måste övervinna obehagkänslorna i simmomentet och ta
för mig mer. När jag inte gör det simmar jag sämre tekniskt
också. Simningen har inte blivit snabbare men stabilare, har fått
bättre benspark, därmed bättre vattenläge. Jag har en ide om att
simma ofta och kortare pass, mest för det kommer ske morgon, men
också tror jag att det kan vara effektivt. Simning är mycket teknik
och mycket intervallträning. För att simma bra får man inte bli
för trött. Ofta, kortare men bra kvalité tänkte jag testa i år.
Mycket för att också vänja mig vid att simma fortare.
När det gäller
löpningen är det lite ett mysterium. Ålder, värk, svårt trycka
på. Det känns som det finns så mycket bättre löpning i kroppen
än vad jag lyckas prestera.
Just nu jobbar
jag med frånskjutet för att få höftböjare och löpsteget bli
bättre. Har ont då jag springer långsamt och långt. Då börjar jag
vagga lite och ofta om det är vinter är höfterna iskalla efter ett
träningspass. Inte mycket blodcirkulation där inte. Så nu försöker
jag jobba med frånskjut och höften och det gör mindre ont. Man ska
inte jämföra sig med andra, men jag tycker att jag är den
långsammaste löparen i löpgruppen så då får jag väl ”skryta”
lite här ändå. Jag har koll på teknikövningar och har ganska
lätt för dessa ofta lättare än många snabba duktiga löpare. Jag
är också mjukare i höfter etc , dessutom känner jag mig ganska
stark i bål. När vi kör korta intervaller så är det nästan bara
jag som orkar hålla mig på bana 3 inomhus. Ändå är det som jag
inte kan ta med mig detta ut till löpning på längre sträckor.
Utmaningen detta år bli att få ordning på detta, kunna bli en
tekniskt bättre löpare och stark att hålla det även på halv- och
helIM. Går det bra på Laponia och jag känner att pers och en bra
tid finns inom räckhåll kommer jag anmäla mig till en IM senare på
året under 2018. Annars kommer fokus ligga på 70.3. Jag känner att
styrketräning, spänstträning är oerhört viktigt och kommer inte
att slarva med det under 2018.
En vecka träningsläger på Mallorca med Trifit genomförde jag också. Det är en fantastisk förmån att få träna där med bra ledare, bra upplägg och fantastisk natur. Det lägger en bra grund för cyklingen inför sommaren.
Tävlingsmässigt
nådde jag inte dit jag ville under 2017 med mina tidsmål på IM
tävlingarna. Man får ha tålamod. Den bästa meriten under 2017 är,
lite oplanerat, brons på SM/RM i Olympisk distans. Jag gillar den
distansen och även halvIM. Cyklingen suger inte ut allt inför
löpningen. Tycker väl i och för sig att alla distanser har en
tjusning. Det har blivit lite så att långt alltid är lite mer
finare, mer imponerande i folkmun, men vi som håller på vet hur
fruktansvärt jobbigt det är att springa 5km i maxfart. Så jag
imponeras absolut lika mycket av en grym tid på en kortare distans
som på en lång.
Träningsstatistiken
då:
Totalt under
2017 438 träningstimmar, 378 träningspass. 72%
Simning – 50
timmar, 55 pass 13%
Cykel – 147
timmar, 89 pass, 23%
Löpning –
134 timmar, 137 pass, 34,5%
Styrketräning
– 24,5 timmar 31 pass 8,4%
Yoga svårt
säga registrera det ibland i sekunder i stället för minuter.
Triathlon –
46 timmar, 9 pass 2,4%
Tävlingar
under 2017, Inga personbästa.
4 Broarna runt
lopp löpning 5km (asfalt)
Hallsta Tri
Olympisk (2:a bästa tid på distansen, upptäckte det nu, vann denna
men vi var så få.)
Uppsala Tri
Olympisk SM/RM (Placering 3)
Holmsjön
Supersprint tri
Midnight
Marathon (halvmara)
Ironman Santa
Rosa/USA CA
Ironman Vichy/
Frankrike
Ha ha det säger jag varje gång. Nu sitter jag och försöker hålla mig från IM. Inte lätt.
Jo, jag såg det, hoppas de behåller det till nästa år eftersom jag sneglar på en tidig IM (om jag nu kommer över mitt beslut att aldrig mer köra en hel….)
I år har halvan och helan bytt plats i tid , Santa Rosa. IM i maj, 70.3 i slutet på juli.
Är allt lite sugen på IM Santa Rosa 2019…
Olympisk är en kul distans, så lagom, tar kring 3 timmar. Ofta rolig cykling. Det är klart du ska testa det. Jag sa också att jag inte skulle göra någon IM, har gjort 4 st. Det var andra som sa, -“du fixar nog en IM”
Oj, oj, oj vilken träningsmyra! Och jag som tycker att triathlon ändå är den roligaste tävlingsdisciplinen, känner att jag inte är i närheten i engagemang eller form. Men som du säger – det är man själv som ska sätta den nivå man vill hålla – ingen annan. Någon Ironman blir det aldrig för min del, men jag är lite sugen på olympisk distans (har bara kört sprint tidigare). Ditt inlägg får mig att tänka att det borde vara en baggis. Det är väl den där milen löpning som är en utmaning efter att ha simmat och cyklat sig stel dessförinnan. Lycka till med din träning och dina lopp 2018!