Datumen var kommen den 9:e augusti då det var dags för säsongens andra och sista triathlon över olympisk distans dvs 1500m simning 4mil cykel och avsluta med en mil löpning. Det var detta år som skulle leda vidare till halv Ironman nästa år och full Ironman 2016. I mytt tcke en rimlig stegring då förra årets sprintdistans gick över all förväntan. Hade försökt att ta lärdom av första försöket i Göta kanal. som slutade med att jag nätt och jämt tog mig i mål sedan låg utslagen på grund av magen i flera timmar. Hade nu gått ifrån komplicerade kolhydrater för att köra på sånt jag vet att min kropp klarar. Jag hade lagt upp en race plan som innebar att simma väldigt lugnt, cykla väldigt lugnt, för att sedan med hedern i behåll kunna springa utan att total däcka. Jag menar vad kan gå fel. Inga prestationskrav utan bara försöka njuta av den vackra staden Västervik.

Till min glädje hade mina två vänner Erik och Daniel beslutat att dela mitt äventyr genom att även de skulle delta. De spöade ju skiten ur mig i Västervik och jag hade inga planer på att försöka ta revansch det viktigaste var känslan. Efter en trevlig samvaro började det dock bli klart att trä på sig gummidräkten och masa sig ut till starten som skulle ske ifrån vattnet. Min familj hade kommit upp och jag visste att min två underbara barn skulle heja på sin pappa och stötta mig (så läge de fick äta skräpmat). Det känns alltid bra att har de man älskar mest vid sin sida. 

Som sagt ut till piren simma in lite och invänta start. Jag brukar vilja håll mig vid sidan så att jag inte blir översvämmad i starten gillar att gå ut lugnt och hitta en bra rytm. Men efter lite joxande fram och tillbaka var jag helt plötsligt mitt i fast längst fram. Inget att göra åt det 1500m är ändå såpas långt att man hinner hitta rytmen även om man får trycka på lite i början. Starten går och jag ligger på lite de första 150m och märker att jag ganska snart har rätt mycket plats omkring mig sänker därför tempot helt enligt plan. Hamnar strax bakom de snabbaste simmarna men har inga planer på att varken hålla deras tempo eller stressa mig. Lugnt och fint hittar jag mitt eget tempo och mal på. Hade kunnat simma minst 2-3 minuter snabbare men tycker det är viktigare att just hitta en bra rytm. De två varven går förvånansvärt fort strax under 22 minuter från start till det att jag lämnar vatten Sedan lite till upp till T1. Som vanligt kommer len lilla löpningen som en fysisk chock för min kropp och jag går merparten av sträckan upp till cykeln. In som 8 totalt sätt och 4 i motionsklassen. Av med gummit och på med cykeln strax över 3 minuter På vägen ut ser jag att Erik har kommit upp till T1 och hejar glatt på honom vilket han tydligen inte märker (tävlingsbubbla?). Ut På cykeln och börjar trampa. Kommer hyggligt fort in i rätt tempo. ÄR Otroligt jämn  på alla varven och håller i snitt 29km/h Betydligt lägre än Göta kanal. Är inte speciellt ansträngd när jag kommer in till T2 Har druckit betydligt mindre än förra gången. Börjar springa och håller planerade 6:30 tempo första kilometern, det är dock väldigt varmt och jag har ingen aning om hur tung banan är. Känner redan efter 1km att det inte känns bra i kroppen. Väljer att gå i första uppförsbacken, börjar sedan springa igen Håller jämnt tempo med en trevlig kille från Stockholms polisen IF (tror jag) Han har det också tufft och mår inte riktigt bra. Blir snart omsprungen av Erik men bryr mig inte om det. Varvar och får i mig lite vatten Familjen hejar och det gör mig glad. Ut på andra varvet springer lite men sen är det bon stopp. Känner att vätskan jag har fått i mig under cykeln och löpningen bara skvalpar omkring i magen. Märker att jag börjar må lite illa. Efter erfarenheterna från Göta Kanal vet jag att det inte är någon idé att försöka springa. Nu är det bara att ta sig runt som gäller. Tråkigt att det är fyra varav när man är förpassad till gång bara. Tyvärr kommer inte magen och tarmarna i gång utan jag promenerar 8.5 km av 11  och kommer in på den habila tiden 1:36 på 11km Blir omsprungen av den enda man jag har bakom mig 300m innan mål. Visst jag hade kunna kriga om nästjumboplatsen men det hade slutat i gaskader av vätska från min kropp. Har ju prövat det tidigare och vet att inget är värt det. Promenerade gemensamt med en tjej ett tag som var väldigt trevlig, Hennes tvillingsyster hade tydligen vunnit damklassen och hon fick harva med mig. 

Positivt jag tar med mig är att jag tog mig i mål och att jag inte kräktes. resten är inte mycket att hänga i granen. 

Jag oroar mig dock över varför min kropp inte tar upp vätska under aktivitet. Jag har ju stomi och gissar att det har mycket med saken att göra en jag måste hitta ett sätt att övervinna detta. Mindre tighta kläder som inte  trycker på stomin? Vänja mig  mer vid att cykla med tempopinnar? Givetvis minska i vikt mer och bli mer vältränad. Träna mer på att dricka och äta under långa pass? fler brickpass? 

Känner mig dock lite uppgiven eftersom jag tycker att jag tränat riktigt bra under ett år utan att förbättras nämnvärt. Mellan 30-40 timmar i månade borde ge resultat. Vist jag kan träna smartare och bättre men jag vill också ha mycket mängd för att fortsätta minska i vikt. 

Blev lite nedstämd efter loppet på grund av all träning jag lagt in och att resultaten varit så usla. Har övervägt att skjuta på IM till 2017 Jag måste få ordning på kroppen först. Nu gäller ett nytt träningsår innan nya tester kommer nästa sommar. Skall utvärdera under året hur jag skall lägga upp det. Men ge upp det gör jag inte, inte när jag kommit så långt som jag gjort.