Ibland är det helt ok att få spö. I årets Vintercup var jag till exempel solklar favorit till totalsegern men lyckades dribbla bort vinsten med en halvdålig insats på 2-kilometersetappen i lördags – och det känns (nästan…) bra.
Å ena sidan är det förstås kul för oss åldringar med en tävling där resultaten åldersjusteras så att alla kan tävla mot varandra på lika villkor, men å andra sidan känns det en smula konstigt att vinna på procent mot jämnåriga löpare som är före mig i mål. Läs: Henrik. Jag är född i slutet av 1970 och han i början av 1971 så att han i rent fysisk mening skulle ha någon fördel gentemot mig tack vare sin ungdom är lite långsökt. Men i VC räknas han som 46-åring och jag som 47, och därmed har jag kunnat få spurtdäng på både 8 och 6 km men ändå ta delsegrarna.
I sista deltävlingen räckte det alltså med att hänga med och inte släppa för stor lucka så skulle tenntallriken bli min. Med den grundform jag haft senaste halvåret kände jag mig ganska säker på att kunna putsa lite på mitt banpers på 6:23, kanske rent av komma ner mot 6:15.
Efter 500 meter började jag få en förnimmelse av att detta inte var min dag. Jag blev tvungen att släppa Henrik redan där, vilket var dubbelt surt eftersom det var lite motvind utmed den långa norrgående rakan. Första km gick på 3:13, vilket var rena promenaden jämfört med sist då jag öppnade på 3:07. Men någon känsla av att jag sparat krutet hade jag inte utan det gjorde ungefär så ont som det brukar när jag närmade mig 90-graderskurvan 300 meter före mål.
Henrik var vid det laget en bra bit fram och min enda chans att hinna ifatt honom var att han föll död ner. Det vill man ju inte hoppas på, inte ens i stridens hetta, utan jag fick rikta in mig på skademinimering. Eller helt enkelt på att springa rakt in i ett töcken.
Det blev repris på min förra VC-tvåa, 6:24. Med tanke på att jag blivit två år äldre sedan sist är det kanske godkänt att hålla samma tempo på en så här kort distans, men jag tycker egentligen att jag borde ha kunnat springa snabbare med den form jag har nu. Vissa dagar finns bara inte den där sista procenten krut i benen.
Henrik däremot höll farten hela vägen och dunkade in 6:10. Och det hade jag aldrig kunnat matcha, oavsett dagsform.
TBC-sanatoriet höll, som vanligt, öppet i målområdet efteråt och det fylldes på med döende patienter efterhand. Alla repade sig dock mirakulöst efter några minuter och satt strax därefter äppelkindade vid fikat och väntade på vad Björn-Eriks räknedosa skulle spotta ur sig för resultat.
Det visade sig att salig herr Rosling fick rätt ännu en gång: the seemingly impossible is possible. Henriks försprång på 14 sekunder (en evighet på 2 km) räckte för att hämta in mitt försprång från tidigare tävlingar. Även om det var löjligt tajt i toppen: Henrik slutade på strålande 251,56 procent sammanlagt, Stålis kom fyra på 250,82… Själv blev jag tvåa på 251,19 och Fred var otroligt nära på 251,09. Efter Stålis var det sedan ett hopp på drygt 28 procentenheter till femte plats.
Både Reintz och Fred hade över 85 procent (85,15 resp 85,19) på sista tävlingen, vilket måste vara de bästa procentresultaten i VC på väldigt länge.
För att sluta där jag började: när en (nästan) jämnårig farbror är före i mål tre gånger av tre möjliga hade det faktiskt känts lite konstigt att vinna på räkne-hokuspokus. Jag gratulerar därför helhjärtat men konstaterar att när vi springer riktiga distanser (dvs tvåsiffriga kilometertal) ska det vara en öppen fråga vem av oss som vinner i år. På kortare sträckor klarar jag däremot inte att matcha Henriks klart högre överfart.
Vi ses på halvmaran!
Tack för engagerat svar och stort lycka till i april! Blir intressant att följa 🙂
Intressant att höra om ditt träningsupplägg och dina tankar om det. Lycka itll i april!
Tack, Rasmus! Om jag kan bidra med lite inspiration så blir jag jätteglad. Jag skriver egentligen mest som en löpardagbok för mig själv (det är jättekul att gå tillbaka och läsa gamla racerapporter från tidigare år när man ska springa ett återkommande lopp, t ex) men det är klart att det blir roligare när man får feedback från andra läsare också!
Jag har haft 1:20 som målsättning på halvmaran rätt länge men springer distansen såpass sällan att det aldrig riktigt funkat när det väl varit dags. Mitt pers, 1:20:14, satte jag i somras i 28 graders värme så jag känner nog att en tid mellan 1:18-1:19 vore rimlig. Det blir ett försök i april, men det räcker ju med att det är en normalt blåsig dag på Gotland (banan går utmed havet, fram och tillbaka) så blir det tufft att prestera det man har kapacitet för. Fast 1:20 ska jag ta om det inte är full storm eller jag bryter benet. Sade han kaxigt… Vi får väl se hur det går. 😉
Min träningsplan har alltid varit ganska ad hoc-betonad. Jag vet ungefär vad som ska ingå men ofta bestämmer jag passens exakta innehåll under uppvärmningen. Men om jag springer 8-9 mil i veckan måste förstås en stor andel av det vara ganska lugn distans, vilket jag brukar logga som aerob. Vad det innebär i fart varierar med formen, förhållandena och med sällskapet. Jag har en lite långsammare kollega som är vänlig nog att bromsa mig till 5-fart när vi springer ihop, är jag ensam kan andra halvan rulla i 4:10-fart. Det är säkert i snabbaste laget men det är nog bra med variation. Många av afrikanerna har en enorm spännvidd mellan återhämtningsjogg och tävlingsfart – folk som gör milen i 2:45-fart kan ligga och mysjogga i 7-fart på de lättaste passen – medan vi motionärer har ett betydligt tajtare spektrum. Men jag kan bara inte förmå mig att springa så långsamt…
Jo, jag försöker få till 2 intervallpass, eller någon sorts fartpass, i veckan plus långpannan. Resten bli i huvudsak aerobt, men det kan finnas inslag av fart där också. T ex att trycka på lite på 1 km i slutet av ett i övrigt lugnt pass.
Tack för dina inspirerande inlägg! Otroligt imponerad!
Vad har du för pers respektive målsättning på halvmaran?
Jag noterar att du kör mycket aerob träning. Är detta något du gjort över tid och som du känner ger resultat? Kör du 1-2 pass intervall/tröskel och ett långpass och resten aerbob?
Har du fler inspirerande konton att tipsa om?